laslibram

Kära dagbok,   En mjuk sommarbris sveper över Helsingfors denna klara augusti morgon. Det är 3 augusti 1895 och ångbåtarna som anländer till hamnen levererar sina exotiska varor, vilket fyller luften med en blandning av salt, trä och äventyr.  Jag, Erik Johansson, kan inte låta bli att stanna och iaktta detta skådespel på min väg till fabriken.              Helsingfors, staden som aldrig sover, är mitt imperium, om än på ett osynligt sätt.  Jag har sett den förvandlas från en dvalande hamnstad till en av de mest pulserande industricentrumen i landet.  Ångmaskiner, järnvägar och fabriker har stigit upp ur marken som svampar efter en regnig dag, och jag har varit en av de som skördar dess rikedomar. Min fabrik, Johansson Textiles, är nu en av de mest framstående tillverkarna av tyger och textilier i regionen.   Det var min farfar som lade grunden till denna verksamhet, men det är jag som har byggt den till de höjder den nu har nått.  Varje dag betraktar jag de hundratals arbetare som tov

12 augusti, 1895, Helsingfors Kära dagbok, Dagen började som så många andra, med ljudet av vävstolar som klapprade och viskningarna av kvinnor som delade de senaste nyheterna från fabriken och bortom.  Mina händer har blivit grova och förhärdade av det oändliga repetitiva arbetet, och ändå finner jag en slags tröst i det konstanta ljudet och rytmen av maskinerna i Johansson Textiles. Jag ser honom, herr Johansson, ibland – blickande ut över sin dominion från kontoret uppe på andra våningen.  Han ser aldrig riktigt på oss, de verkliga skeppen som driver hans enorma fartyg. Vi är ansiktslösa, vi som skapar hans rikedom med våra hårt arbetande händer. Här i fabriken, kära dagbok, skapas både välfärd och elände, beroende på vem du frågar.  För herr Johansson och hans familj är denna plats en guldgruva, medan för oss som står böjda över vävstolarna dag ut och dag in, det är en nödvändig börda.  Och jag kan inte låta bli att undra, skapar vi vår egen undergång genom att arbeta här? Trots all

Mina ögon ser in i en tid där mitt liv blev en kamp från första andetaget. Jag är Mats, och detta är mitt öde genom 1800-talets Finland. Det finns inget romantiskt eller legendariskt i min födelse, snarare tvärtom.  Mina första andetag drog jag under en kylig vinterdag, den 30:e januari 1851, i det lilla samhället Tjärlax i Finland., med en värme som endast min kärleksfulla mor Anna Stina kunde förse. För i de dagarna var min existens, frukten av kärlek utanför äktenskapets heliga band, ansett som ett brott. Min ankomst till denna värld var en tyst affär, skuggad av skam och hemligheter. Min mor, Anna Stina, en piga med ögon så varma som sommardagar, visste om den svåra vägen som väntade mig. Jag var vad de kallade en "oäkting"   Ett barn fött utom äktenskapet under en tid när sådana förbindelser inte bara var tabu utan olagliga. Mina föräldrar riskerade både skam och straff för att ha mig, och min far nämndes aldrig i några officiella dokument, varken i kyrkboken eller dopbo

Som barn till en hovslagare och en hemmafru i en liten by i det tidiga 1800-talets England kunde jag aldrig ha föreställt mig de förändringar som kom att svepa över vår vardag med den Första Industriella Revolutionen.  Min berättelse, lika delar hopp och förtvivlan, börjar i den lilla smedjan och leder till stadens bullriga fabriker. Innovationens Gyllene Tid När jag var ung, var fält och floder centrum för vår tillvaro, med hästar som vår primära kraftkälla.  Men snart började en märkbar förändring sippra in i vår vardag.  Nyheten om ångmaskinen, en häpnadsväckande apparat som kunde driva andra maskiner med kraft hämtad från kokande vatten, spreds snabbt genom byarna. För många av oss var detta ett löfte om ett nytt, blomstrande samhälle.   Vi drömde om arbete i fabrikerna, där lönerna var högre och möjligheterna bredare än de ständigt repetitiva dagarna i fälten.  Vi inbillade oss en tillvaro där alla kunde få en bit av den växande ekonomiska pajen. En Ny Dag, En Ny Arbetsdag Men sna